Betalningar inom Europa

Betalningar inom Europa

För betalningar inom Europa – d v s vid överföringar, kortköp och kontantuttag i bankautomat – finns särskilda regler, bl. a om vilka avgifter bankerna får ta ut och om vilken information kunden ska få i samband med att en betalning görs.

Reglerna finns framförallt i ”EG-förordningen om gränsöverskridande betalningar i euro” (nr 2560/2001) och i ”Lagen (1999:268) om betalningsöverföringar inom EES”. EG-förordningen omfattar både överföringar, kortköp och bankautomatuttag medan bestämmelserna i lagen endast gäller överföringar, d v s sådana betalningsuppdrag som en kund lämnar till en bank om att ett visst belopp ska överföras till ett anvisat konto.

A. EG-förordningen om Gränsöverskridande Betalningar i Euro (Nr 2560/2001)

Gäller reglerna bara betalningar i euro?

Reglerna gäller betalningar i euro. För de EU-medlemsländer som inte har infört euro som valuta finns det möjlighet att även ansluta det egna landets valuta till förordningen.

Hittills är Sverige det enda land som har valt att ansluta sin valuta. Även den svenska kronan omfattas alltså av reglerna. Detta framgår av ”Lag (2002:598) om avgifter för vissa gränsöverskridande betalningar”.

Exempel: Gör du en överföring i euro eller i svenska kronor till exempelvis Italien, omfattas den överföringen av förordningens regler.

Exempel: Gör du ett bankautomatuttag i danska kronor i Danmark, omfattas inte det uttaget av reglerna i o m att Danmark inte har anslutit den danska valutan till förordningen.

Vilka Länder Omfattas av Förordningen?

Förordningen gäller som lag i alla EU-länder (se länk ”EU-karta”) men också i Norge och Island som har valt att ansluta sig till förordningen.

Vilken typ av betalningar omfattas av reglerna?

De betalningar som omfattas av reglerna är:

  • Kortköp
  • Överföringar, d v s betalningsuppdrag som lämnas till banken antingen via blankett, över telefon eller via Internet eller annat elektroniskt media om att ett visst belopp ska överföras till ett anvisat konto
  • Kontantuttag i bankautomat

Finns det några andra krav för att en betalning ska omfattas av reglerna?

Betalningen får inte avse ett högre belopp än 12. 500 euro eller 125. 000 SEK (svenska kronor).

Vad ska en betalning kosta?

Av EG-förordningen framgår att en betalning, som görs i euro eller i svenska kronor, till ett annat EU-land eller till/från Norge eller Island, inte får kosta mer än vad samma bank tar ut för en motsvarande betalning inom det egna landet. Detta är den s.k. principen om ”lika avgift”. Avsikten är att det ska vara samma pris för en betalning oavsett om den sker inom landet eller passerar en gräns till ett annat EU-land eller till/från Norge eller Island.

Är exempelvis ett bankautomatuttag i Sverige utan avgift för kunden, ska kundens bankautomatuttag i euro i ett annat EU-land eller i Norge eller på Island, också vara avgiftsfritt.

Banken har däremot alltid rätt att kompensera sig för eventuella kostnader i samband med växling av valuta.

Exempel: Gör du en överföring i svenska kronor från Sverige till Norge ska avgiften för den överföringen inte vara högre än vad banken tar ut för en motsvarande överföring inom Sverige.

Exempel: Gör du en överföring i euro från Tyskland till Sverige ska avgiften för den överföringen inte vara högre än vad den tyska banken tar ut för en motsvarande överföring inom Tyskland.

Exempel: Gör du en överföring i danska kronor från Danmark till exempelvis Belgien, omfattas inte den överföringen av reglerna eftersom den danska valutan inte har anslutits till förordningen. Principen om ”lika avgift” gäller alltså inte.

Vad är IBAN-nummer & BIC-kod (SWIFT)?

IBAN (International Bank Account Number) är ett internationellt bankkontonummer och BIC (Bank Identifier Code) är en bankidentifieringskod. BIC kallas ibland även för SWIFT-adress.

När man lämnar ett betalningsuppdrag till banken om att en överföring ska ske, bör man ange både IBAN-nummer och BIC-kod. Saknas IBAN-nummer eller BIC-kod har banken nämligen rätt att ta ut en extra avgift.

Uppgift om ditt IBAN-nummer och bankens BIC-kod ska du få av banken på ditt kontoutdrag eller i en bilaga till detta.

Exempel: Görs en överföring till ditt konto i Sverige, bör avsändaren av beloppet ange ditt IBAN-nummer och din banks (den svenska bankens) BIC- kod. Saknas något av detta kan överföringen bli dyrare i o m att banken då har rätt att ta ut en extra avgift.

Exempel: Gör du en överföring i euro eller i svenska kronor till exempelvis Frankrike, bör du ange mottagarens IBAN-nummer och den franska mottagarbankens BIC-kod. Banken har annars rätt att ta ut en extra avgift. Kontakta mottagaren av beloppet för att få besked om korrekt IBAN-nummer respektive BIC-kod.

Vilken information ska banken lämna i samband med en betalning?

Banken ska lämna skriftlig förhandsinformation till kunderna om vilka avgifter banken tar ut för betalningar. Detta gäller såväl betalningar inom Sverige som betalningar inom Europa.

Tar banken ut avgift eller annat för att kompensera sig för växlingskostnader ska kunderna upplysas om det.

Får kunderna betala en extra avgift för det fall ett betalningsuppdrag inte innehåller IBAN-nummer och/eller BIC-kod (se punkt 6), ska banken upplysa särskilt om denna avgift.

Har växling skett i samband med en betalning och har banken för detta tagit ut exempelvis ett valutaväxlingspåslag, ska banken i efterhand lämna information om hur stort påslaget varit.

Vem ska stå för kostnaden för en överföring?

Vid en överföring kan avsändaren ofta själv välja vem som ska stå för kostnaden för överföringen. Olika banker har olika betalningsalternativ. Kontrollera därför med banken vilka betalningsalternativ som just den banken tillämpar.

Normalt kan avsändaren välja mellan följande alternativ:

”Share” Avsändaren och betalningsmottagaren delar på kostnaden. Avsändaren betalar avsändarbankens avgift och mottagaren betalar mottagarbankens avgift
”Our” Avsändaren betalar själv hela kostnaden, d v s betalar både sina egna och mottagarens kostnader
”Ben” Betalningsmottagaren betalar hela kostnaden, d v s betalar både sina egna och avsändarens kostnader

Exempel: Gör du en överföring till Spanien ska du ange vem som ska stå för kostnaderna. Anger du att mottagaren ska stå för hela kostnaden (”Ben”), får mottagaren betala även den avgift som den svenska banken tar ut för överföringen.

Hur klagar man om man är missnöjd med en betalning?

Om du är missnöjd med en betalning kan du vända dig till banken med en reklamation. Banken gör då en utredning.

Blir du inte nöjd med bankens besked, kan du vända dig till bankens centralt klagomålsansvarige. Han/hon gör då en omprövning av ärendet.

Blir du inte heller nöjd med den klagomålsansvariges besked kan du vända dig till Allmänna reklamationsnämnden som – under vissa förutsättningar – kan pröva ärendet.

Utöver EG-förordningens regler om vilken information kunden ska få i samband med en betalning, finns det även bestämmelser om bankens informationsskyldighet i ”Lag (1999:268) om betalningsöverföringar inom EES”. Bestämmelserna gäller dock endast vid överföringar, d v s i de situationer då en kund lämnar ett betalningsuppdrag till en bank om att ett visst belopp ska överföras till ett angivet konto. Se mer om de bestämmelserna nedan under avsnitt B.

B. Lag (1999:268) om betalningsöverföringar inom EES

Vilka länder omfattas av lagen?

Bestämmelserna gäller överföringar inom EES-området, d v s EU-länderna, Norge, Island och Liechtenstein.

Vilken sorts ”betalningsöverföringar” omfattas?

Till skillnad från vad som gäller enligt EG-förordningen (se ovan under avsnitt A) omfattar lagen endast överföringar, d v s betalningsuppdrag som en kund lämnar till en bank om att ett visst belopp ska överföras till ett angivet konto. Kortbetalningar och kontantuttag i bankautomat omfattas alltså inte av lagens bestämmelser.

I vilken valuta ska överföringen vara för att omfattas av bestämmelserna?

Överföringen ska vara i euro eller i någon av EES-ländernas valuta.

Finns det några andra krav för att en överföring ska omfattas av lagen?

Det är bara överföringar på belopp upp till ett värde motsvarande 50.000 euro som omfattas.

Lagen gäller oavsett om betalaren respektive mottagaren är en privatperson eller ett företag.

Vilken information ska banken lämna i samband med en överföring?

Innan överföringen utförs ska avsändaren få skriftlig information eller information i elektronisk form om:

  • Den dag uttag görs från avsändarens konto resp. den dag då beloppet sätts in på mottagarens konto
  • Lagens tillämpningsområde
  • Hur lång tid överföring tar
  • Bankens ersättningsskyldighet för det fall överföringen utförs felaktigt eller inte utförs alls
  • Klagomålsmöjligheter och hur kunden då ska gå göra
  • Hur kostnaderna för överföringen beräknas
  • Hur aktuella växlingskurser beräknas

När överföringen av beloppet är utförd ska avsändaren respektive betalningsmottagaren få skriftlig information eller information i elektronisk form om:

  • Beloppet som uppdraget avsåg
  • Uppgifter så att överföringen kan identifieras
  • Den växlingskurs som har använts vid eventuell växling
  • Den dag banken gjorde uttaget från avsändarens konto resp. den dag då beloppet sattes in på betalningsmottagarens konto
  • Samtliga kostnader för avsändaren resp. för mottagaren

Om avsändaren av beloppet har angett att kostnaderna för överföringen helt eller delvis ska bäras av mottagaren, ska mottagarbanken informera mottagaren om detta.

Finns det några bestämmelser ang. kostnaderna för en överföring?

Det finns i lagen ett förbud för banken att göra avdrag för kostnader för överföringen från det belopp som avsändaren överför. Det enda undantaget är om avsändaren uttryckligen har godkänt avdraget.

Till skillnad från vad som gäller enligt EG-förordningen (se avsnitt A), finns det inte några regler i lagen som anger någon princip för hur hög avgiften får vara. Är det fråga om en betalning mellan två EU-länder och/eller till/från Norge eller Island, gäller ju däremot de särskilda reglerna om ”lika avgift” i EG-förordningen (se ovan under avsnitt A p. 5).

Vad händer om den mottagande banken har gjort avdrag från det överförda beloppet för att täcka kostnader för överföringen?

Den mottagande banken har – enligt lagen – inte rätt att dra eventuella kostnader från det överförda beloppet för att täcka avgifter för överföringen, förutom i de fall då avsändaren uttryckligen har godkänt detta.

Skulle banken ändå ha dragit kostnaderna från beloppet, är banken skyldig att återbetala det avdragna beloppet till betalningsmottagaren.

Hur lång tid får en överföring ta?

Om inte avsändaren av beloppet och banken uttryckligen har kommit överens om något annat, ska den avsändande banken se till att beloppet når mottagarens bank före utgången av femte bankdagen (lö, sö, och helgdagar räknas inte) räknat från acceptdagen (den dag då avsändaren har erlagt beloppet och lämnat de uppgifter som banken behöver för att kunna verkställa betalningen).

Mottagarens bank ansvarar därefter för att beloppet finns insatt på mottagarens konto bankdagen efter det att beloppet kommit till mottagarbanken.

Är banken skyldig att betala ersättning om överföringen blir försenad?

Har den avsändande banken inte skickat betalningen så att betalningen kommer till mottagarbanken inom den tid som anges i lagen, d v s inom fem bankdagar, är avsändarbanken skyldig att betala ersättning till avsändaren.

Ersättningen uppgår till ränta – i Sverige enligt 6 § räntelagen (1975:635) – på det belopp som ska överföras. Ränta betalas från den dag överföringen senast skulle ha gjorts till den dag då överföringen faktiskt skedde.

Om den mottagande banken inte har gjort det överförda beloppet tillgängligt för mottagaren senast bankdagen efter det att mottagarbanken fick pengarna, har mottagaren rätt till ersättning av mottagarbanken.

Ersättningen utgörs av ränta – i Sverige enligt 6 § räntelagen (1975:635) – på det överförda beloppet från den dag beloppet skulle ha varit tillgängligt för mottagaren till den dag det faktiskt blev tillgängligt.

Utöver ränta kan banken – i vissa fall – även bli skyldig att utge skadestånd enligt allmänna skadeståndsrättsliga principer.

Ersättning utgår inte om förseningen beror på avsändaren eller betalningsmottagaren.

Exempel: Gör du en överföring från Sverige till en mottagare i Tyskland ska betalningen – enligt lagen – ha nått den tyska banken inom fem bankdagar och mottagaren senast bankdagen efter. Får mottagaren pengarna först efter exempelvis 30 dagar och detta visar sig bero på att pengarna nått den tyska banken efter fyra bankdagar men därefter inte har satts in på mottagarens konto förrän efter 26 bankdagar, har mottagaren av pengarna rätt till ersättning av den mottagande banken i Tyskland. Ersättningen uppgår till ränta (enligt tysk lag) på det överförda beloppet, från den dag överföringen skulle ha gjorts (bankdag 5) till den dag beloppet faktiskt blev tillgängligt för mottagaren.

Vad händer om beloppet som skulle överföras inte kommer fram?

Om överföringen inte har nått mottagaren och detta beror på att den avsändande banken inte har överfört beloppet till den mottagande banken, är avsändarbanken skyldig att återbetala beloppet till avsändaren, dock med ett belopp motsvarande högst 12.500 euro. Avsändaren har därutöver rätt till ränta på beloppet (om det är en svensk bank enligt 6 § räntelagen (1975.635), från den dag avsändaren lämnade betalningsuppdraget till den dag banken återbetalar beloppet till avsändaren.

Avsändaren har även rätt till ersättning för de kostnader som han/hon kan ha haft i samband med betalningsuppdraget, exempelvis för de eventuella avgifter som banken har tagit ut.

Ersättningen ska betalas ut till avsändaren senast 14 bankdagar efter det att avsändaren framställt en begäran om detta till banken.

Skulle anledningen till att beloppet inte har nått mottagaren vara att avsändaren själv har lämnat felaktiga eller bristfälliga uppgifter, exempelvis angett ett felaktigt IBAN – nummer, är avsändarbanken och övriga inblandade banker, skyldiga att hjälpa till med att försöka få tillbaka det aktuella beloppet. De berörda bankerna har då också rätt till skälig ersättning för de eventuella kostnader som kan ha uppkommit i samband med efterforskningarna.

Hur klagar man om man är missnöjd med ett betalningsuppdrag?

Om du som beställare av ett betalningsuppdrag är missnöjd med banken du anlitat, kan du vända dig till banken med en reklamation. Banken gör då en utredning. Banken ska också upplysa dig om din rätt att få ersättning i vissa fall (se mer ovan under p. 9 och 10).

Blir du inte nöjd med bankens besked, kan du vända till bankens centralt klagomålsansvarige. Han/hon gör då en omprövning av ärendet.

Blir du inte heller nöjd med den klagomålsansvariges besked kan du vända dig till Allmänna reklamationsnämnden som – under vissa förutsättningar – kan pröva ärendet.

Källa: Konsumenternas Bank- och Finansbyrå

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *